Snubblande nära...

Så fint väder det är nu! Det kom 1 mm regn natten till söndag, annars har det varit soligt hela veckan. Men det är torrt i skogen nu, det riktigt knastrar när man går. Har försått en hel del grönsaker, och redan efter ett par dagar har vissa av dem börjat gro. Om odlingarna inte funkar av någon anledning har jag sparat frön, så jag kan börja om och komplettera vid behov. Det är inte helt enkelt att tajma sådden, man vet ju inte hur vädret kommer att bli framöver.

I torsdags tränade vi både apportering och lydnad, minsann. Vi började i skogen med dummyapportering, utan sök idag också. Messi fick börja med en trippelmarkering, där han fick ta in alla själv, vilket gick riktigt bra. Sedan en doldis; och ett antal klockan-övningar med höger, vänster, stopp och ut. Det han hade lite problem med var att hålla linjen till en doldis, som hade en störningsmarkering i närheten. Annars kändes han bra! Tino fick en trippelmarkering samt några klockan-övningar, med lite varierande framgång, men han tyckte det var helskoj.
Väl hemma fick Messi göra lydnad. Började med en platssittning, som gick bra. Sedan en hel kedja med fotgående, gå-i-z, inkallning och rutan. Allt gick bara bra utan stora missar, och han var helt tyst! Därefter apporteringsdirigeringen, som inte funkade... Han stannade fint vid konen, men gick ut i fel vinkel och hittade inte apporten, och tog sedan fel apport. Även reprisen blev lite skakig då han fick dirigeras. Först på tredje försöket blev allt rätt, så det var bra att jag belönade kedjan och inte integrerade dirigeringsapporteringen i den. Fortsatte med fjärren, där två serier blev riktigt bra och en mer medioker. Hans svåraste skifte är stå-ligg, men han har inte gjort fel skifte på väldigt länge, så han verkar bekväm med mina handtecken i alla fall.

Igår var det snubblande nära att någon av hundarna blev ormbiten!! Bara ett tiotal meter från tomten gick vi längs landsvägen på väg ut på eftermiddagspromenad. En liten huggorm låg i vägkanten, jag såg den först när hundarna var precis bredvid den. Jag bromsade hundarna med kopplet, och när Tino vände sig om rörde han ormen med en tass... Men ormen var stillsam och bara drog ihop sig, och hundarna märkte ingenting. Vi kunde sedan passera med god marginal, men det var läskigt nära. Pust!! Nåväl, vi klarade oss (den här gången) och gick mot sjön. Hundarna fick därmed bada för första gången i år!