Hålla handen

Sådär ja, tillbaka i verkligheten efter den gångna helgen... Det är fortfarande lite oreda i skallen, men jag har anteckningar och ett helt kompendium att falla tillbaka till inför kommande träningar. Vi har haft träningsfritt i dagarna två, men redan igår kväll var Tino lite frågande om varför vi aldrig tränar nu för tiden?

Kollade imorse om Messi kom ihåg den nya kunskapen; handtarget till avlämningarna. Under kursen klickade jag in att han skall trycka dummyn/ viltet i handen på mig på kommando. Han gjorde en liten egen variant av det hela, nämligen att greppa min hand! Ser ganska kul ut... Och visst kom han ihåg!

Tino fick börja träningen i eftermiddags. Han fick börja med linjetag, gick bra förutom några glädje-pip. Därför blev det godissök bakåt istället tills herr´n hade samlat sig. På dubbelmarkeringen höll han sig i rätt område utan problem, men en dummy hade hamnat i en gran, så jag fick rycka in till undsättning.

Messi fick börja med två linjetag där vi tillsammans hade lagt ut dummyn, han fick passera två terrängskiften på vägen. Inga problem. Testade också den nya avlämningen med handtarget; och den fungerade! Kul, nu har jag två bra tekniker för avlämningar, kan vara användbart för att förstärka fokuset på inlevereringen hos honom.

Tino fick fortsätta med dubbelmarkeringar, och även nu höll han sig på rätt områden. Han gjorde dock en liten extra lov vid inlevereringen, jag såg att han tänkte på den andra dummyn och ville ta en doft av den. Vid nästa försök blåste jag inkallning för att påminna, och det var nog en bra strategi.

Messi fick därefter sitta kvar medans jag lade ut en dummy klockan 9 och en klockan 3. Vi ställde upp, och jag pekade som linjetag på dummyn klockan 9. Belönade för rätt attityd, vände om och skickade på dummyn klockan 3. Sedan fick han ta dummyn klockan 9 också. Inga problem. Därefter fick han gå jaktfot mellan två dummies, han uppvisar inget drag frammåt ännu.
Avslutade passet med två sessioner av kvarsittande medans jag kastade dummies runt hundarna. Messi lättade på baken en gång, men ingen skada skedd. Sedan var det tok-spring över gärdet igen, nu i princip snöfritt!

Vilken helg!

Ja, vilken helg vi har haft!!! Messi och jag var inbjudna till en jaktträningshelg med instruktör Sanna tillsammans med hela valpkullen från kennel Inlicio!!! Verkligen en fantastisk upplevelse med massor av träning, mycket umgänge, seriösa samtal och gapflabb i en salig blandning... Tino fick också följa med, även han fick ett par träningspass vid sidan av kursandet.

Jag är fortfarande väldigt omtumlad och utmattad efter helgens begivenheter, så någon ordentlig redogörelse kan det inte bli ikväll, men jag lär återkomma i ämnet. Här följer i alla fall några tankar och känslor som poppar upp;

- Det var så himla kul att träffa alla hundar och ägare! Vi bor så gräsligt långt ifrån varandra, så sådana här träffar blir då allt intressantare.
- Jag är så imponerad av min Messi...! Han jobbade med en samlad självklarhet rakt igenom, och allt han kan hemmavid fungerade lika bra i den nya, störningsfyllda miljön.
- Tino apporterade en liten andfågel på ett utmärkt sätt, inget trams med omtag eller funderingar! Han fokuserade också totalt på sitt arbete trots närvaro av löptik.
- Tack så hjärtligt för allt engagemang av arrangörerna! Lika stort tack till alla deltagare som bidrog med sina erfarenheter och kunnande!

Våren vinner

Idag var havreåkern helt snöfri! Rackarns, vad fort det smälte! Nu blåser det ishavsvindar igen, men nu är det ingen tvekan om att våren är här! Tänk, dessa ljusa kvällar...

Gjorde en pytte-träning idag för att se hur formen är efter tisdagens mindre lyckade övningar. Och det var mycket bättre idag, minsann. Tempot på herrarna var också ett helt annat, mer normaliserat, och det spelade säkert in.

Tino fick en dubbelmarkering med dolda nerslag i snårig terräng. Jag visade att han skulle gå åt höger, och han började söka i rätt område. Sedan fick han nos på den vänstra dummyn, jag blåste stopp och tecknade åt höger. Fick upprepa en gång till, men sedan hittade han. Han fick sedan en dubbel till med liknande upplägg, och det löste han bra. Sjysst att han stannar så fint på stoppsignalen trots att han har en "apportdoft" i nosen!

Messi fick två små sökuppgifter, där han även idag hade lite problem att gå ut en gång till för att leta efter den andra dummyn. Men det gick mycket bättre än i tisdags, och även inleveranserna var utmärkta! Det fick räcka för idag... Nja, kollade av statusen på lydnads-läggandet och ställandet också. Läggandet ser jättefint ut, även när jag är rättvänd. Tidigare har jag ju mest tränat nos-mot-näsa, men nu har jag börjat gå med Messi i sida-position hela vägen. I ställandet har han utmärkt teknik i sitt hopp-stå, men det fungerar inte lika perfekt varje gång ännu. Men vi är ordentligt på gång!

Skit-träning med vår-ryck

Vilken skruttig träning det blev idag!! Hundarna var som tokiga, så jag lät dem springa ordentligt innan, men det blev ändå dåligt... Messi sprang som en liten röd gris med bakåtstrukna öron och svansen mellan benen; det var översvämning på gärdet och både roligt och läskigt att rusa runt i vattenmassorna... Man kan bara garva när han får sådana ryck! Tino var också angripen av vårkänslorna; fullt ös medvetslös, var parollen.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Tino har glömt dirigeringarna vi tränade på höstas; alltså att gå rakt fram, stanna på stoppsignal och vinkla höger eller vänster. Ut-kommandot och stoppsignalen fungerar i alla fall, men dolda tag åt höger/ vänster var inte befäst. Det gjorde ju att mina tänkta övningar blev för svåra, och att Tino blev allt hetare i sin frustration. Mycket mer träning på dolda linjetag igen, speciellt i vinkel, alltså! Avslutade hans träning med synliga dummies åt höger resp. vänster, och det var helt problemfritt.

Messi fick samma övning som tidigare med en liten försvårning. Han fick sitta kvar medans jag lade ut två dummies på ett par meters avstånd ute i terrängen. Jag skyltade inte med dummiesarna som jag har gjort förut. Han gick ut fint och kom snabbt in med en, men var inte med på att han skulle ut en gång till... Vi gick ut tillsammans, och med lite uppmaning hittade han den andra. När jag upprepade hade han fortfarande inte koll på att han skulle hämta in två, så det var ingen hit.
Messi fick också några enkla, halvdolda linjetag. Det han han varit så bra på förut, men nu var det allt annat än raka skick. Det kan vara så att fjolårsgräset förvirrar honom, han har ju haft bra synintryck att gå efter när vi har tränat på snö? Sista skicket blev dock rätt, på hela två meters håll... Men faktiskt var inleveranserna fina idag utan stoltserande av byte; det var mycket trevligt att skåda.

Ja, så här blir det ibland. Några steg frammåt och ett par skutt bakåt; det är ju helt normalt... Dessutom glömde jag ett koppel ute på gärdet, så det blev en halvtimmes extra prommenad för att hämta det när jag upptäckte att fickan var tom... Vi gladdes dock åt ankomsten av gässen! De såg lite snopna ut, eftersom det fortfarande är så mycket snö på den insådda havreåkern. Messi höll sig i skinnet nätt och jämt, men tänk att få en egen gås... Det hade varit något för hans ego, det...!

Multi-aktiviets-helg

Ja, det har varit fullt ös på hundfronten i helgen... Min gräsliga förkylning börjar ge med sig, så orken kommer så sakteliga tillbaka nu. Det behövs, för det är mycket nu...

I lördags var det utställning för Messis del igen, sista gången i inofficiell valpklass. Det bästa var att han nu klev in i hallen med öppen attityd utan att se så där förskräckt ut som han gjorde tidigare! Han ville gärna nosa på de andra hundarna, och deklarerade att han vill ha en mops i födelsedagspresent... (Men nej, inte förrän deras nosar rätats ut, då skall jag tänka på det...) Vi var ensamma i klassen, och domaren var väl inte överförtjust. Hon sade "du får BIR-rosetten trots allt", så det var väl gott så. Messi visade sig jättebra i stående (han bjöd dock på ett läggande mitt i det hela), men var lite väl glad i springandet; det blev lite passgång och något skutt. Domare: Yvonne Larsson. Kritiken löd:
"Trevlig storlek och typ. Bra huvud och uttryck. Kunde ha en något bättre markerad underkäke. Skulle önska en något kraftigare benstomme."
Vi tilldelades HP och BIR.
I gruppfinalen skötte han sig utmärkt, han sprang riktigt fint hela tiden. Vi åkte dock ut först, föga förvånande, men det var för träningen vi var där; och den gick bra! Messi fick göra lite trix också för att utnyttja störningarna; gick så bra så.

På hemvägen blev det en snabbvisit hos L. med katterna. Messi var tydligt skarpare i tonen den här gången, men han lugnade sig fort.

Tino fick ett kortare lydnadspass på eftermiddagen. Han fick varva "rutan" med fjärrdirren och stegförflyttningar. Körde rutan utan target i dag också, men lär ta något skick med den nästa gång. Tino klarade rutan alla gångerna, men på sista skicket dristade jag mig till att öka avståndet med en hel meter, så då fick jag ge något kommando extra. I fjärren var han lite vimsig, men redde sig bra mot slutet, lika dant med stegförflyttningarna som var lite hetsiga först.

Idag tog jag fram en skata ur frysen för ett uppfriskande träningspass. Började inne i badrummet, och båda plockade upp efter lite funderande. Messi den lilla busråttan lyckades sno skatan (hur bär han sig åt??) och vandrade ut med den i vardagsrummet, men han kom tillbaka utan att droppa den. Hm...

Väl ute på gärdet fick Tino börja träna, både med dummy och skatan. Han var het som ett skållat troll, men var tyst (utom på linjetagen och vid något tillfälle när han satt uppbunden). Han fick göra markeringar och linjetag med något krux innan; exempelvis att leta godis eller gå sida en sträcka. Han har alltjämt problem med fåglarna; han är omständig i upptagen och "tappar" de på vägen in så att han "måste" laborera med dem igen. Idag fick vi i alla fall till två fina inleveranser på slutet, så det finns en förhoppning att konkurrensen av Messi kan vara nyttig.

Messi fick börja med några plocka-upp-skatan-så-får-du-korv-övningar, med kopplet på... Han tyckte inte att det var så jättekul, så jag gick iväg med skatan så att han fick leta upp den bland gran och ris. Det var roligt, men det var svårare att lämna av... Efter en liten sväng kom han in med skatan, men det positiva är att han bara håller- inget tugg eller droppande. Flyttade mig lite längre bort från Tino, och då gick det jättebra när jag sprang bort från Messi när han hade greppat.

Den som inte jobbade fick sitta uppbunden, och det gick rätt bra. Jag hörde från Messi någon gång, men frågan är om det inte var belöningskorven som lockade mest. Det ÄR ju svårt att sitta tyst och snäll i sådana här situationer, men så är villkoren. Är överraskad att det gick så pass bra med fågelhanteringen, även om jag har anat att Messi skulle ha lättare för sig än Tino. Messi lyckades ju med två äkta apporteringar idag, med lite hjälp. Trevligt!

Tino smälter bort snön

Är fortfarande lika förkyld som för en hel vecka sedan...!! Det är så tröttsamt, och inte brukar det väl vara så här segt? Jag har ändå kämpat mig till jobbet varje dag, men har inte mycket energi kvar efter det. Som tur är har det varit fint väder, vilket givit lite extra kraft.

I måndags hittade jag den borttappade dummyn! Den låg inom det förmodade området, men hade störtdykt en halvmeter ner i snön. Plusgraderna har dock halverat snötäcket, och vips så stack den upp! Hade med mig två andra dummies för att ge Tino en arbetsstund, och Messi också, förståss.

Tino fick börja, och han var så het att snön smälte under tassarna... Satsade på några långa enkelmarkeringar först, och det lugnade honom till mer lämplig nivå. Han fick sedan jobba med klockan-övningar; en dummy kl. 12, en dummy kl. 9. När han var ute på jobb kastade jag en doldis kl. 3, som han fick ta som linjetag. Upprepade två-tre gånger.

Messis tur. Han fick gå "sida", medans jag droppade en dummy bakom oss som han sedan fick som linjetag. Testade "ut"-kommandot med framgång.

Dags för Tino igen. Han fick linjetag med störningsdummy (inga problem), men pep några gånger inför skicket på linjetaget. Det är hans svåraste moment; han har så bråttom iväg att pipet ligger väldigt nära. Jag skall gå tillbaka till min strategi med alltid övning bakåt innan han får gå, samt att inte skicka på första riktningsvisningen (pekandet).

Avslutade med att de båda fick sitta passiva medans jag kastade dummies omkring dem. Det var premiär för Messi, och han "glömde bort" sig en gång, men hade inga problem efter en liten justering.

Träningsfritt igår, men idag var det dummydags igen. Tino fick jobba med dubbelmarkeringar, nerslagen låg vid kl. 11 respektive 1. Han gick på fel dummy vid första skicket... oj, vad han är ringrostig! Men jag felade, Tino blev snopen, och skötte sina uppgifter jättebra efter det. Även idag blev det pip på något linjetag, men mindre än i måndags.

Messi skötte passiviteten på ett mycket bra sätt, fortsätt gärna så...! När det var hans tur började han dock med att sno en dummy som han stoltserade med; ja, se den ungdomen... Han kom på rätt tanke ganska snart, och skötte sina inleveranser efter det. Sedan fick han sitta och se på när jag gömde två dummies under en gran. På kommando skuttade han dit och kom ut med en, avlämning och ut igen till den andra. Bra! 

Lydnadshelg

Unge herr Messi har varit på tävlingslydnadskurs i helgen; hans första kurs, faktiskt. Upplägget var en kvarts egen tid med instruktören medans resten av kursdeltagarna tittade på, sammanlagt hann vi med tre pass på lördagen och tre på söndagen. Man fick träna på valfria moment, alltså det man behövde hjälp med.  En del teori blev det också i anslutning till fikapausen. Vi var bara tre ekipage, så vi fick mycket träningstid! De andra deltagarna var en ung, svart schäfer och en lite äldre cattledog.

Messi och jag började med fotgåendet. Vi skall träna mer på bakdelsteknik, och jag måste akta mig så att jag inte dras med i hans tempo; för då går det för fort... Annars har han fin kontakt, och jag kan gott börja avancera i momentet.

Nästa pass ägnades åt apportbocken. Han visade med all tydlighet att han vill ha apporten själv, för han gick iväg med den fina apporten och stod triumfatoriskt med den i munnen... Det beteendet har jag sett tidigare, och då bara när jag har tränat med annan hund i närheten. Dags att byta strategi, alltså! Fram med bollen-i-snöre som dragkampsbelöning, och det funkade mycket bättre än godis. Mot slutet av andra passet dag två gjorde han helgjutna apporteringar, fast med lite triggning så att han även sprang på tillbakavägen.

Visade också vad vi kan inom ställandet och läggandet. Tekniken var det inget fel på, bara att jobba vidare så att momenten blir tävlingsmässiga. Jag har hittills tränat näsa mot nos, och det var lite konfust för Messi när jag började vända på mig i kommenderingen.

Söndagen inledde jag också med fotgåendet, och vi pressade honom lite för att se hur mycket störning han klarade av. Inte mycket, blev svaret, men det är bara att fortsätta att utveckla momentet. Ingångarna fungerade genomgående utmärkt.

Efter passet med apportbocken försökte vi oss på hopp över hinder. Det var helt nytt för Messi, och i början ville han inte alls hoppa; han som är som en känguru i andra sammanhang... Poletten trillade ner ganska snabbt, och hoppet bjuder ju sällan på svåra problem, så det kändes som en bra start. På slutet tränade vi också lite platsliggning, och vi började med de första skiftena i fjärren.

För övrigt jobbade Messi lös under alla sina träningspass. Han hade några tillfällen under lördagen då han var på väg till publiken, men han kom fint på uppmaning. Under söndagen var han märkbart trött, redan efter första passet var han rätt luddig i knoppen, men det är inte så konstigt. Han genomförde ändå alla sina pass, och visade själv när han behövde tankepaus genom att gå iväg lite och nosa i snön. Det är häftigt att ens egna hundar kan vara så olika, och med varje ny hund kommer nya överraskningar och aha-upplevelser. Jag tycker att Messi skötte sig riktigt bra, och det var kul att komma iväg på kurs igen!

Väl hemma fick Tino också ett lydnadspass. Fotgåendet, sittande under gång, inkallningen och rutan gicks igenom. Lite slarv i fotgåendet, men jag testade också att köra utan uppvärmning (förutom en timmes prommenad), och då blir det gärna lite fladdrigt. Sättandet gick jättebra; likaså inkallningen, men han var aningen snabb iväg från den stående positionen. Rutan körde jag helt utan target idag. Han gjorde tre helt godkända skick av fyra, men han tyckte att han var färdig när han hade lagt sig i rutan, varpå han poppade upp på ett inbillat klick... Sista skicket gjorde han dock allt rätt, avståndet var 16-17 meter.

Messi sover nu som en klubbad, så det blir bara en liten kissrunda ikväll innan den goda nattsömnen...

Messi 8 månader

Yepp, 8 månader har han hunnit bli, grabben! Lite yvig i både kropp och knopp just nu, men en härlig typ alltjämt! Just nu roar han sig med att plocka fyllningen ur en leksaksbäver...

Idag har det blivit en snutt lydnadsträning inomhus, ute är det så halt och blåsigt så man tappar inspirationen ganska snabbt. Messi fick börja med att söka upp fotpositionen. Jag felar nu (förhoppningsvis) varje gång han kommer för långt fram, och idag var han faktiskt med på det hela redan från start. Det är så himla lätt att släppa igenom små felaktigheter eftersom man tycker att de är så duktiga, men risken är stor att de små felaktigheterna etableras. Nåväl, man gör sina misstag, och fler kommer det att bli...

Messi fick också träna upptag och ingång med träapporten (kan fortfarande bli bättre) samt snabba lägganden och ställanden med enbart röstkommando. Det bästa är nästan att han är helt lugn i passiviteten när Tino får göra sina övningar.

Tino fick köra fotpositioner, och han var otroligt het i början... Ville helst göra flera saker samtidigt, men lugnade sig ganska snabbt. Han fick också öva på att hålla positionerna, och den hederliga fjärren. Han kan nu göra bra skiften på 6-7 meters håll; inte av världsklass, men väl godkänt för mig.

Jag har åkt på en rejäl förkylning, och det innebär många tussar av snytpapper här och var. Unge herr Messi är som sagt en stor fantast av papper, och nu försöker han sno papperstussarna av mig. En viss stil har han ändå, för han kommer och visar dem; "kolla vad jag hittade, kan jag ta den?" Vilken intressant hobby jag har; att byta snytpapper mot en bit torrfoder...

Välkommen, gulsparv!

Vardag igen, men utan Emil. Kollade med Emils uppfödare hur det har gått för resten av kullen, och Emil var näst sist kvar i livet av alla 12 hundar i samma kull. Bra där, Emil! Varken hans mor eller far blev speciellt gamla, så att han skulle nå någon överålder var inte att vänta. Men när han var 8-9 år trodde jag aldrig att han skulle bli nästan 12, så man får vara nöjd som det blev.

Här hemma har det hela förlöpt i vanlig ordning, ingen av de röda har varit orolig eller fundersam över den nya situationen; de var ju med och vet vad som hände. Tino har däremot skärpt tonen en smula mot Messi, som har anammat nyordningen på ett bra sätt. Messi behövde verkligen visa lite mer respekt i vissa situationer, det är ju inte okej att sno saker ur munnen på sin "storebror"... Vid hundmöten har jag dock märkt en ny osäkerhet; Emil var ju flockens beskyddare i egenskap av hög status och ålder, och andra hundar gjorde sig inte besvär. Nu är det betydligt mer fladdrigt, så det är något att ta tag i.

Har lyckats med konststycket att "kasta bort" en dummy... Jag slängde iväg den in i snåren när Tino grävde en grop i snön för att han inte skulle se nerslaget,- och det gjorde inte jag heller... Jag noterade att den tog i några grenar och bytte riktning, men tyckte jag visste ungefär var den var. Men Tino letade och letade, och till slut började jag också leta, men den var borta... Den kommer väl fram när snön smälter...! För idag hörde jag den tappra gulsparven för första gången i år! Våren ÄR på gång!

Sysslade sedan med säkrare övningar, nämligen att träna med dummy inomhus... Tino blev själaglad, gardinerna fladdrar och mattorna flyger runt när han springer de få metrarna det blir. Han är ganska ringrostig; han försökte t.o.m byta dummy under ganska lätt störning. Men ambitionen är det inget fel på! Han fick träna växelvis med Messi, eller sitta själv i köket en stund medans Messi tränade. Det gick riktigt bra, även för den unga förmågan.
Messi fick göra några mini-sök med två dummies i sovrummet, och visst använder han näsan. Testade också ut-kommandot med framgång, samt lugn attityd vid korta linjetag. Alla avlämningar var utmärkta.

Upprepade samma koncept ikväll med fint resultat. På gärdet gjorde vi några övningar med visselpipan (stopp och inkallning), och Messi fick några inkallningar förbi en utlagd godis. Till min förvåning visade han ingen tendens att ta godiset först, måste kolla snart igen om det var nybörjartur...

A tribute to Emil

Emil minns vi som en allt igenom positiv hund med stor personlighet. Hans liv kantades dock av en hel del sjukdomar som ställde till "karriären", men några framgångar blev det ju på tävlingsplanerna. Han var mycket lovande som junior och unghund på utställning, men hans stora hudkostym och halsskinn blev med tiden ett hinder för mer framskjutna placeringar; han vann dock några CK och cert. Höjdpunkten nåddes när han deltog i sin fars avelsgrupp på Stora Stockholmsutställningen, där gruppen placerades som BIS-3!


Våren 2006 ovan, nedan våren 2010.





I lydnaden tog han LP i klass 1 på tre starter, och i klass 2 nådde vi som bäst andra pris. I jaktliga sammanhang hade Emil ett väldigt fint fältsök, men tyckte att själva apporteringen var ganska onödig, så vi kom aldrig till start på jaktprov.

Emils bästa hobby var fiske med metspö! Han älskade att sitta på bryggan på landet och titta på flötet, och när det blev napp blev han helt överlycklig! Fisken skulle dödas omedelbart så att man snabbt kunde kasta ut linan igen, för det var ju något magiskt spännande att glo på flötet. Han var väldigt tjatig och bestämd när det gällde fisket...

Annars fick han ofta höra "nej, fy vad du är äcklig, Emil!", för han hade en väl utvecklad aptit för allehanda snuskigheter han ansåg vara ätbart.... Men vilken fin kompis han varit! Och en fantastisk uppfostrare av valpar; det skall vara ordning och reda, men samtidigt kunde han bjuda till och vara lekfarbror. Han lekte med Messi ända till slutet; bara det är värt en guldstjärna!


Emil i förgrunden, Indi bakom och Tino 11 veckor gammal.



Tack, Emil!

Emil 1999-05-04 till 2011-03-02

Så kom den hemska dagen då Emils tid på Jorden var slut. Hans hosta hade tilltagit över ett par dagar, och igår var jag till veterinärkliniken med honom. De befarade misstankarna besannades, det var inget virus eller bakterieinfektion utan hjärtsvikt. Röntgen visade på lungödem, kraftigt förstorat hjärta samt misstänkta tumörer; så det var ett enkelt rationellt beslut att fatta baserat på de fysiska fynden. Att sätta in en behandling med vätskedrivande var inget alternativ eftersom hans njurar och urinvägar redan var överbelastade, så det fanns verkligen inget att göra. Men känslomässigt är det i det närmaste outhärdligt plågsamt att vara tvungen att säga att det är slut.

Det är förundrande att han var så glad trots allt! Emil har alltid gillat att gå till veterinären, och han har alltid uppfört sig exemplariskt under alla undersökningar; helt i motsats till exempelvis den gamla springern Indi... Emil hälsade glatt på alla på kliniken, lät sig vändas och vridas på röntgenbordet och var så där alltmänt trevlig. Det känns så skönt att han slapp vara riktigt sjuk mer än några enstaka dagar, och att han var vid gott mod.

Tino och Messi var med i undersökningsrummet när det var dags för de slutgiltiga sprutorna. Tino var lite allvarlig och medveten om situationen, medans Messi var som vilken otålig unge som helst; "vad gör vi här och när får jag mat?" När Emil hade slutat andas gick Tino fram och nosade ordentligt på Emil, sedan vi fick lämna honom och bege oss hemmåt. Men istället för att gå därifrån med ett tomt koppel fick jag åka hem med mina två unga, pigga och glada hundar; det skänker en viss lättnad till sinnet. Varken Tino eller Messi har varit ett dugg oroliga idag, de har ju sett vad som hände med Emil, och jag känner mig säker på att åtminstone Tino förstod precis.

När jag satt där brevid Emil med tårarna rullandes längs kinderna hörde jag hur personalen på kliniken fnissade och skojade i receptionen. Det var som livet självt i mikrokosmos; någon är glad och någon är ledsen, och allt existerar samtidigt. Väl hemma fick de röda tu var sitt härligt grisöra, och jag tog ett stärkande glas till Emils ära!

Inom kort kommer en Emil-kavalkad här på bloggen!