La dolce vita; Bruce på San Siro!!!



Bild från backstreets.com

Är nu hemkommen från ett besök i det ljuva livet i Italien... Denna gång gick resan till Milano, den stora mode- och industristaden i de norra delarna av landet. Men vårat huvudsyfte med resan var en spelning med husguden Bruce Springsteen & The E Street Band på den synnerligen anrika megastadion San Siro!!!

Efter en nätt kötid på cirka 8 timmar lyckades vi (jag hade eminent ressällskap av D.) få fina platser i första fållan närmast scenen, "the pit". I Italien är man inte bekrymrade om medhavda väskor, så vi hade en fullpackad matsäck med delikatesser med oss, som kompletterades med dryck och glass. Kötiden gick därmed riktigt bra, också tack vare perfekt väder. I takt med +60.000 andra fans rockade vi loss kvällen lång, och Bruce bjöd på en rekordlång show på 3 timmar och 40 minuter! Inledningsvis var låtvalet mer inriktat på vad som jag skulle kalla eftertänksam desperation, men allt eftersom tog partyhitsen över, och stämningen var rakt igenom alldeles fantastisk; som brukligt i Italien! (Dessutom slipper man alla överförfriskade bröl- och stöntyper som tyvärr ofta nerlusar ståplatserna i gamla Svedala.) Många, många skratt fick vi också; som när en i publiken önskade en låt med hjälp av en uppblåsbar figur med ett påklistrat porträttfoto av Bruce, och Bruce spexade med den på scenen... Vilken kalaskväll vi fick!!! Arrivederci e grazie, Bruce! På återseende!
Komplett setlista och en massa videoklipp finns att beskåda på andra ställen på det stora nätet.

Milano som stad kändes välmående, och sällan har jag sett så många välklädda herrar i kostym som där. Vi såg förståss ett antal modeller också, och andra fashionistas. I de centrala delarna av staden fanns det uteslutande märkesmodeaffärer, så shoppingen ransonerades till en handväska och drycker på flygplatsen... Allt var dyrt, eller väldigt dyrt.
Många vackra äldre byggnader fanns det givetvis, som Duomo, den kända katedralen mitt i centrum. Annars dominerades staden av ganska högresta hus, och charmfaktorn kunde ha varit högre.

Idag blev det äntligen ett träningspass för hundarna igen, och de har haft det utmärkt hos hundvakterna under min resa. Men de behövde rusa av sig, och kändes lite ringrostiga i knoppen. Vi gick till brukshundklubben för att få en rejäl genomkörare, och lite störning av agilityekipagen. Några regnskurar drog förbi, men emellanåt var det soligt.

Messi fick först köra varje helt moment ett i taget med avslutande belöning, sedan några i kedja. Han jobbade bra med fotgåendet, men blev vid i några svängar. Läggandet var supersnabbt, men han reste sig och gick mot mig, kanske beroende på att en annan hund kom förbi. Inkallningen var bra, och apporteringen utmärkt. På rutan hade jag belöningen just vid sidan av rutan, så han satsade mot den de första två försöken innan han fattade poängen. Hoppet var bra, men han var lite för snabb att gå ur positionen i avslutningen. Fjärren gick dåligt, han kändes trött och var inte koncentrerad. Han fick sedan fortsätta att jobba med 2:ans moment i olika kombinationer, allt baserat på det som tidigare gick dåligt.
Tino fick jobba med detaljer och helheter i enskilda moment; fotgåendet, inkallningen, sättandet under gång, hopp-apporten och fjärren. Några missar här och där även för honom, så det kändes som att de behövde den här träningen som uppväckning. Nåja, det är bara att fortsätta...

Sjysst att det finns bra EM-fotbollsmatcher att kolla på nu när vardagen tränger sig på igen...