Italia! Padua! Milano! San Siro! Bruce!

Nu är jag tillbaka efter en helt underbar resa till Italien! Huvudsyftet var att se ytterligare ett par spelningar med en viss Bruce Springsteen, men självfallet också att turista i största allmänhet.

Bilderna från Backstreets.com


Vi, bästa resesällskapet D och jag, begav oss först till Padua, en universitetsstad i de nordöstra delarna av Italien. Padua med ca 200.000 invånare var en charmig och välmående stad med en sevärd medeltida stadskärna. I fredags var det dags för spelningen på Stadio Eugenio, en arena med 40.000 åskådare. Den låg rätt lantligt belägen, med höbalar utanför grindarna! Inramningen var helt fantastisk, eftersom italienarna böjd på det bästa matutbudet jag någonsin sett på en arena. Eller vad sägs om en pizzabagare med medtagen pizzaugn, en kock som grillade panini med färska korvar och hela köttstycken som fyllning, med sidoorder som grillad marinerad zuccini och paprika...?

Vid 17.30-tiden blev det ett himla liv på publiken som kommit i god tid, då de såg Bruce komma gående till avspärrningarna vid sceningången. Strax därefter stod Bruce ensam på scenen, redo att bjuda oss entusiaster på två aukustiska låtar!!! Det var första gången D och jag fick vara med om en sådan "prolog", och det satte verkligen en god stämning hos alla. Resten av spelningen var riktigt bra, klart bättre än spelningarna på Friends i Sthlm. Bruce bjöd på hela "Born To Run"-plattan, och publikresponsen var alldeles utmärkt rakt igenom. Vi var mycket nöjda!

Lördagen spenderades i Venedig, och staden kändes nästan som att gå i en kuliss! Omedelbart utanför tågstationen låg Canal Grande, totalt överraskande och lite overkligt. Hela staden kändes väldigt annorlunda, bekannt från filmer och böcker, men ändå helt nytt. Det var mycket trevligt att strosa på de smala bilfria gatorna, över små broar och prång, och sedan plötsligt befinna sig på den imponerande Markusplatsen. Frammåt kvällningen blev vädret sämre, och vi tog en båtbuss tillbaka mot stationen, för vidare färd mot Milano.

Söndagen bjöd på härligt väder när vi tog en tur på stan, och dagen avrundades med en excellent middag. Den italienska matkulturen är helt enkelt fulländad.

Måndag och dags för spelning på den legendariska arenan San Siro, med plats för 60.000 personer på konserten. Jag kom tyvärr inte in i "the pit" (fållan närmast scenen) den här gången, kändes märkligt och avigt att inte stå bland de främsta... men efter en stunds tillvänjning kändes det helt ok. Innan spelningen intog vi enligt fin italiensk tradition en medhavd picknick på innerplanen bestående av delikatesser och vin i tertrapack! Inga problem alls, tänk om det kunde vara så hemmavid också!

Spelningen blev sedan så fantastisk att jag knappt kan beskriva hur magiskt det var! Det började med ett   fotbolls-tifo längs hela långsidan, det har jag aldrig varit med om tidigare. Vi fick hela 31 låtar totalt, varav exempelvis "Loose ends" var en verklig överraskning, och en hel drös nya låtar för den här turnéomgången. Publiken var i extas, den ljudnivån och det engagemanget går knappt att finna utanför San Siro. Det var ömsesidig äkta kärlek från början till slut, helt enkelt. Jag rankar spelningen som top 5 på min egna interna lista, och det är rätt fantastiskt att få uppleva något sådant efter att ha följt en artist och ett band i ungefär 25 år. Storartat, mäktigt, magiskt.