Sakta men säkert

Tillbaka på jobbet efter sjukledigheten, gick väl ok även om jag inte är helt frisk ännu. Men lite mer energi har jag, och långprommenaden kröntes av ett stycke träningpass, minsann. Fåglarna (änder och tranor) hade paxat både åkern och det översvämmade diket, så vi fick hålla till på gräsmarken brevid. Messi tittade längtansfullt på tranorna, jag slår vad om att han funderade på hur han skulle bära en sådan jättepippi, om han bara fick... Såg också årets första citronfjäril, nu är det full fart på våren.

Härliga dopp i översvämmat dike

Kände mig nästan lite ringrostig när det var dags för dagens lydnadsträning, det går fort att tappa sitt momentum. Vi körde metallapportering, vittringsapporten och fjärrdirigering. Störningarna var av det flaxande slaget, delvis tranor och änder, nog så lockande.

Messi gjorde kalasbra jobb med metallapporten! Helt korrekta upptag, fart in, men lite skeva insitt för omväxlings skull. Metallen blir automatiskt mer inbjudande med högre utomhustemperatur, så det känns lovande. Vittringen blev lite varierad, första försöket var helt korrekt rakt igenom. På andra försöket tog han fel pinne (!!), resten gick bra. I fjärren har vi jobbat oss ut till 5 meter igen efter omdaningen, han missade ett skifte, men annars börjar det arta sig. Avslutade med att länka de tre momenten, såg bara bra ut förutom en miss i ett fjärrskifte.

Tino gjorde i vanlig ordning ett fint arbete med metallapporten, belönade särskilt när han satt stilla när jag tog apporten i avslutningen. Han valde rätt pinne i vittringen alla försök, inga konstigheter alls. Fjärren däremot fungerar fortfarande inte utomhus, han blir för het och intensiv. Inne har vi hittat ett bättre stämningsläge, och får fortsätta bygga utifrån det.