Stockholms hundmässa 2011

I lördags hyste vi in oss i föräldrarnas villa för att strax välkomna hela kennel Inlicio! De var på långutflykt i anslutning till Hundmässan, så vi gjorde gemensamt hus. Skulle kännas något fullsatt i min lägenhet med tre vuxna och fem hundar... Messi blev som vanligt överlycklig för att träffa sina första "föräldrar", och vi tvåbenta hade nästan lika roligt.

Så till utställningen. Domare för dagen var Agneta Cardell, Messi gick i juniorklass. Svisch, så var det över; ut direkt med en blå skylt... som vanligt...
Kritiken löd: "Kunde önska lite mer könsprägel i huvudet. Ganska runda ögon. Goda proportioner. Goda vinklar fram och bak. Utmärkt benstomme. Fina tassar. Djup fin färg. Pälsen kunde vara bättre iordninggjord. Välvisad."

Känns riktigt snopet eftersom jag tycker att han är så himla fin!! Och efter 15 år med springer spaniel trodde jag ju att jag har en viss kunskap i pälspresentation, men idag var det tydligen så illa att domaren behövde nämna det i kritiken. Nej, det var en besk medicin att svälja, den lämnade även en starkt avskräckande eftersmak.

Tur att det finns annat att göra på mässan! Träffade som sig bör en massa goda vänner och bekannta, och köpte flera påsar med tuggisar och nyttoprylar som koppel, halsband och reflexsele. Kunde pruta bort några spänn också ;-)  Hann inte alls se så mycket av elitlydnaden som jag hade velat, men några ekipage såg jag. Alltid nyttigt att beskåda, både de som toppresterar och de som missar av olika anledningar. Lydnadshundarna hade fått en fin ring i ena hallens kortsida, det var ganska lugnt där med bra belysning och matta som underlag. Det trista var att de tre jag verkligen hade velat se hade startat under lördagen; typiskt. Missade freestylen helt och hållet; det är nackdelen med att ha med sig egen hund, man får ta hänsyn till den.

Det blev inte alls så mycket egen träning under mässan som jag hade tänkt, Messi var lite pipig på grund av löptikslukt och det var mycket stökigt runt oss. Lite stegförflyttningar och kontaktövningar gjorde vi dock. Han var egentligen balanserad, speciellt inne i ringen, fast jag kunde ha framhävt rörelsena bättre. Men skit samma nu, "problemet" var att han inte ansågs vara tillräckligt maskulin. Själv är jag själaglad att han är måttligt manlig som 1½ år gammal unghund!

Idag har vi varit slitna allihop, och inte undra på. Tino var deppig hemma under söndagen när alla andra var på utflykt, han hade ojjat sig och ylat trots att han hade hundvakt (...), så han är också trött. Grabbarna har nyss avnjutit en ny delikatess; torkade oxöron, och det var bra grejjer. Inte ett dugg stinkiga heller. Nu tror jag att vi gör kväller och ramlar ihop framför TV´n; gott så.