Dagen efter

Dagen har ägnats åt återhämtning, på en kollektiv nivå. Igår upplevde vi i Stockholms län en totalt kaosartad dag beroende på Den Stora Snöstormen. Kan inte minnas när det var på en liknande nivå senast, i alla fall inte i den här omfattningen. Nu var HELA länet mer eller mindre utslaget i trafiken, från Nynäshamn i söder till norra Roslagen. Det snöade sisådär 30 centimeter under dagen, och det föll ovanpå ett rejält lager is sedan tidigare snöfall, så det var helt hopplöst. Stockholms vägnät och kollektivtrafik är uppbyggt kring ett antal flaskhalsar, och när några långtradare inte kommer upp för en backe på en central trafikled blir det stopp bakom, och så är problemet igång. Ett hundratal(!) avåkningar och mindre olyckor gjorde att framkomligheten var noll, busstrafiken var helt inställd överallt, Arlanda var i princip stängt och tågen gick högst sporadiskt. Själv cyklar jag alltid till jobbet, men igår fick jag bära hem cykeln; vilket nederlag... men jag kom hem, till skillnad från andra som var instängda i sina bilar i timtal i ändlösa köer.

I tisdags var det rysligt kallt, -14, så då blev det ingen träning för hundarna, då gällde det bara att försöka hålla värmen. Igår var det som sagt storm, och definitivt ingen träning då heller... Men idag var det plogat på kyrkans parkering, och bara en minusgrad, så nu var det dags.
Fokuset för dagen var fotgående, rutan och rutans avslutning samt sättande under gång. Tino överraskade med att vara samlad i fotgåendet, och helt tyst. Han höll sig lugn i stegförflyttningarna; kanske har inomhusträningen givit resultat? Det första sättandet under gång var jättefint trots att belöningen var bakom honom, de kommande repetitionerna var sämre med något tasstramp, så de avbröt jag tills han satt helt stilla. Rutan gjorde han helt korrekt alla fyra försök (två försök även med avslutningen), på cirka 20 meters avstånd pga utrymmet. Han fick också belöning för stillasittande och titt mot rutan, för att komma bort från hans startljud.
Messi var mer vild än tam, han var tidvis ljudlig och hoppig i fotgåendet, så det var inte alls högkvalitativt. Emellanåt kunde han fokusera, och gjorde då jättefina stegförflyttningar och vändningar inbakade i fotgåendet. Sättandet var helt korrekt, men tittandet frammåt är fortfarande inte stabilt i avslutningen. Rutan började kalasbra med två raka fina skick med korrekt position, men på skick tre ville han absolut gå in från vänster. Till slut gav han sig och gick in frammifrån. På det sista skicket hade jag flyttat rutan ett större steg åt höger, då gick han in rakt frammifrån direkt. Nyheten var att han fick testa att göra avslutningen i samband med skicket till rutan, alltså som ett helt moment. Det gick väldigt bra första gången, men på försök två tjuvstartade han inkallningen (igen!!). Sedan belönade jag bara kvarliggande när jag gick rutprommenaden, för att minska förväntningen på inkallning.

Därefter gick vi våran vanliga prommenad på gräsmarkerna vid kohagen, nu i djup snö. Blev mycket förvånad när jag kom hem och såg att vi varit ute i tre timmar! Det tar tid att pulsa i snön!