Höstvibbar

Oktober är här på allvar med sedvanliga tillbehör... Ruggigt!!

I tisdags kväll var vi iväg till veterinären för att röntga Messis höft- och armbågsleder. Gulp!! Jag har varit nervös för detta i flera månader, det är ju så avgörande, men väl där kändes det som att jag var redo. Förhandsbeskedet är bra, men det tar några dagar till innan definitivt besked från Kennelklubben har registrerats. Messi var rätt groggy efteråt, och det höll i sig nästan ett dygn. På natten sov han som aldrig förr, jag fick i princip ruska honom på onsdags morgonen för att han skulle släpa sig ur bädden...

Igår blev det ingen träning heller, för då hade jag förmånen att få se Lasse Winnerbäck på Cirkus! Det var avslutningen på höstturnén, och han körde en avskalad version utan kompbandet Hovet, och det kändes uppfriskande. Han hade sin vapendragare Johan på klaviatur med sig, och två tjejer; på slagverk respektive cello. Det var ganska höstig stämning där orden (texterna) var mer betydelsefulla än vanligt, men avslappnat och fokuserat på samma gång. Mycket, mycket bra alltså!!!

Hjärnan var på semester idag, så jag orkade inte ta mig till brukshundklubben ikväll, men vi tränade på gärdet istället. Det yviga gräset i kohagen var kortklippt dagen till ära, fråga mig inte varför, men det ser fint ut inför kommande träningar...
Messi hade en fantastisk attityd idag, så han är förlåten för att det blev lite väl mycket lägganden istället för annat... Han fick göra både helhet och detaljer i fotgåendet, och olika detaljer i inkallningen och ställandet. Med honom gäller det att träna varierat så att han inte snöar in på vissa delmoment. Om jag exempelvis har gjort två inkallningar tävlingsmässigt på raken lär jag den tredje gången belöna kvarsittandet, annars kan han tjuvstarta. Det är ett helt annat tänk än med Tino, som behöver nöta in kunskaperna och repetera mycket.

Tino fick träna helhet i fotgåendet (utan belöning!), stegförflyttningar, lägganden på avstånd (som ett delmoment i rutan), inkallningen (missade läggandet, men reprisen var fin), sättandet (behövde flera försök) och fjärren. På den sistnämda gjorde han bara ett fel på hela passet, jag hade dock backat till 5 meters avstånd för att finslipa tekniken. Belöningen bestod av mycket åtråvärd pannbiff, något jag sällan bjuder på för jag tycker det är så kladdigt och smelly. Nu måste jag sluta skriva för det blir fel i varannat ord; hjärnan har som sagt tagit ledigt...