Motvind

Vädret svänger fort så här års, dessutom ser det så varmt ut när solen skiner genom fönstret, men väl ute är det iskallt. Har haft flera minusgrader om nätterna, så isen ligger stadigt på sjön, och leråkern är gångbar igen.

Det blev en tur till brukshundklubben igår, men fasiken vad kallt det var!! Det blåste infernaliskt, så illa att konerna till rutan flög omkring... Bra underlag, inte alls halt och snöfritt.
Fokuset var på att börja länka moment mer tävlingsmässigt, och att försöka härda ut kylan; hoppade därför över platsmomenten.

Tino var okoncentrerad i början, men jobbade upp sig och gick sedan ett helt fotgående utan belöning. Han lyssnade inte alls på första försöket i rutan, men sedan gjorde han två fina hela moment. Hopp-apporten gick bra, förutom på ett återhopp då han förvånade med att gå runt hindret. Kämpade på med sitt under gång, fick några bra beteenden, men också några dåliga. Dessutom förblev han stående vid två tillfällen... Fjärren var också ett antingen-eller-moment; första serien gick superbra, därefter en skräpdålig och en bra på slutet. Inkallningarna var riktigt bra.

Messi var väldigt laddad, och jag fick massor av ljud på fotgåendet!! Pipen kom innan vi ens hade börjat gå, så det ligger nog lite för mycket förväntningar där och skvalpar. Avbröt genom att lägga ner honom så fort det kom ljud, och slutligen gick det riktigt bra. Genomgående behöver hans höger om marsch/halt bli bättre, han blir lätt för vid då. Jag har nog varit lite för entusiastisk lite för länge i lydnaden, nu får jag tänka ut hur jag skall kunna dämpa energinivån ett snäpp. Ja, man får ständigt ny information, och det är ju det som gör det intressant!
I rutan fick jag först ett korrekt skick, sedan ett kongripande (...), och därefter tre utmärkta skick utan hjälpande target. Rutan blev ju extra spännande när konerna blåste över planen, en svår störning kan man väl säga... Inkallningarna var fina, och läggandet var utmärkt igen; skönt. Apporteringen gick riktigt bra tävlingsmässigt, även i kombo med inkallning. Alla ut- och återhopp på hoppet var fina, men han tänkte piffa till sättandet med några backsteg, det måste styras upp.

Det var en träning i motvind kan konstateras, men sådan är lydnaden. Det finns ingen som alltid utvecklas spikrakt uppåt, man måste alltid vara beredd att justera lite hitåt och ditåt med jämna mellanrum. Känns rätt ok, faktiskt.