Glasvegas charmar Sthlm

Det råder stiljte på träningsfronten. I tisdags gjorde vi förvisso ett specialpass med bara fotgående på en parkering här i närheten. Tino började lite skakigt, men jobbade upp sig och avslutade fint. Med Messi var det lite tvärt om; han varvade upp mot slutet och det kom ljud i samband med backstegen. Bröt då direkt, och gjorde proceduren med att gå ur positionen så att momentet snopet slutade. Han fann sig ganska snart, och snart skall väl poletten ramla ner. Jag måste också vara vaksam på mig själv, om jag är lugn håller han sig lugn. Annars är det lätt att bli lite ivrig mot slutet av momentet, man vill ju gärna ge hunden en liten kick mot slutet, men jag tror nu att det är fel strategi för Messi.

I onsdags blev det ingen träning, men hundarna levde om hos hundvakten och fick lite omväxling av det. Jag drog isället in till stán, hade förmånen att få se Glasvegas spela på ett så udda ställe som Fotografiska! Konsertlokalen lämnade väl en del att önska; scenen var inklämd i ett hörn i det rektangulära rummet, och flera pelare skymde sikten. Ljudnivån var helt galen, men vi var förberedda med proppar och överlevde. Glasvegas är så underbart charmerande, och spelar verkligen som ett band, utan krusiduller. De bjöd på en hel del nya låtar, vilket känns mycket betryggande inför kommande platta! En härlig spelning! Vi hade kalasplatser, stod längst fram vid staketet, men ett stycke åt höger. Det blir en extra dimension när man ser varje svettdroppe och varje ackord. Kan avslöja att de hade någon enstaka öl på scenen, men mestadels vatten och en påse tutti-frutti-godis...

Min hysteriskt efterhängsna bronkit tog en rejäl sväng åt det värre (igen) efter spelningen. Idag har jag tappat rösten totalt, och känner mig rätt risig. Asjobbigt. Därav ingen hundträning vare sig igår eller idag, men så är läget. Det klassiska april-vädret hjälper knappast heller. Nu blir det viloläge!