Vittringsfokus

Helgen har gått i vittringens tecken, vi har gjort 3 träningspass med pinnarna, samt ett pass med fotgående.

I lördags gjorde vi två omgångar vittringsapportering på två nya platser. Upplägget var en godisbit ute framför pinnarna på första skicket, ingen godis på de två följande. Tino började; på första skicket sprang han fram, nosade, åt upp godisen och kom in tom!! Den var ny... På de andra två skicken gjorde han allt rätt. Det andra träningspasset körde jag helt utan godis ute vid pinnarna, och han gjorde rätt på alla tre försök.
Messi började med ett skick med en godisbit ute vid pinnarna, övriga skick utan godisbit. Han tog fel pinne på första försöket, så snopet för honom!! De två följande försöken gick utmärkt. Det andra träningspasset för dagen körde jag helt utan godis vid pinnarna, och han gjorde en utmärkt insats. Lugnt och systematiskt kollade han av pinnarna från vänster till höger och grep direkt när han träffade på rätt pinne; snyggt.

I söndags började vi med fotgående. Tino gick ovanligt bra, och han var helt tyst rakt igenom! Vittringen var inte så himla bra, dock. Alla försök var utan godisbit. Han kändes spänd och hade lite bråttom (...), men gjorde helt rätt på första försöket. På försök två slog det över, och han grep fel pinne. Tredje gick jättebra, och på det sista grep han fel men rättade sig själv direkt. Nja...
Messi var också duktig i fotgåendet, och gjorde fina stegförflyttningar utan minsta startljud. Vittringen gick strålande, alla rätt utan godisbit! Det sista skicket fick han göra med tävlingsmässig avslutning.

Om jag skall försöka mig på att dra några slutsatser av helgens vittringsfokus... Messi gav rätt konkreta besked; det fungerar klart bäst utan godisbit framför pinnarna. När han tar fel pinne skall han bli rejält besviken, det brukar fungera väldigt bra på honom, så jag fortsätter på den vägen. Tino ger mer oklara signaler, han är som vanligt ojämn. Får fundera mer på vilken strategi jag skall gå vidare med.

På kvällen hade vi söndagsmiddag med familjen, och hundarna fick träffa den 5 veckor gamla bebisen M för första gången. De var mycket intresserade men konfunderade, och pussade hennes små fötter så försiktigt och fint.
 
Idag var vi omfamnade av mörker på långprommenaden, så några stegförflyttningar var allt som kunde göras. Förra året tränade vi på kyrkans belysta parkering då och då, och det börjar bli läge för det nu också. Hela långsidan på parkeringen kantas dock fortfarande av ett vägarbete, så jag får ta en spaning ditåt för att se hur det verkar.