Förtjusande, Toni!

Äntligen en fin dag med både lite sol och skapligt varmt väder,- för årstiden... Det var ju regnat obegripligt mycket sista tiden, det är bland annat därför jag inte gillar detta med hösten... för att inte nämna mörkret; huvva!!

Nåväl, i fredags gav vi oss ut på gräsmarkerna med vittringspinnarna i väskan. Båda grabbarna fick tre omgångar var, först med upplägget 1 godisbit framför pinnarna som påminnare, och den sista utan. Och alla gjorde allt rätt! Verkligen skönt att det åtminstone går bra på träning, och att Tino inte har fallit tillbaka i det tokiga tappandet av pinnen på väg in. Lite annat pyssel hann vi med också, så som läggande på avstånd och inkallningar.

Efter träningen blev hundarna förpassade till hundvakten, för jag och L skulle till Mosebacke för att se spelningen med Toni Holgersson!

Bild från toniholgersson.se

Det var en mycket bra spelning med både skratt och klump i halsen, och Tonis röst... En av landets absolut bästa med en kristallklar säkerhet, men otroligt känslig och gripande. Nya plattan "Sentimentalsjukhuset" är fantastiskt bra! Efter spelningen träffade vi Toni i foajén, vi hälsar och jag säger "vilken förtjusande spelning i kväll, tack så mycket!" Vadå "förtjusande", lät ju hur töntigt som helst, eller jag kanske är en östermalmstant...?

Idag har vi tagit en långprommenad med tillhörande träning; fokuset var på fotgående, rutan, ingångar med apporten och inkallningar. Gjorde 'helt om marsch' till vänster med båda, det funkade hur bra som helst. Nu måste jag komma ihåg det till proven, det är ju lätt att glömma bort sig då... Annars bra fotgående från bådas sida, med lite småmissar här och där, förståss, men med fin helhet. Messi presterade kalasfina skick till rutan och lyckades också med sina ingångar med apporten. Tino var lite ljudlig på fotgåendet inledningsvis, men blev mer koncentrerad efter sina obligatoriska nysningar  :-)  Han missade första skicket till rutan, jag hade varit taskig och placerat den över en sänka i en nerförsbacke, så han kände inte igen sig. Reprisen gick bra. Det största bekymret var att han var helt kass på inkallningen, som egentligen är ett paradmoment. Han var alltför långsam på första sträckan och inväntade ställandet, så jag avbröt. Sedan blev han alltmer osäker och nästan smög, så vi fick göra en helomvändning och bygga upp springandet på nytt. Tror att jag kunde reparera det mesta, men det visar sig på nästa träningpass...