A tribute to Emil

Emil minns vi som en allt igenom positiv hund med stor personlighet. Hans liv kantades dock av en hel del sjukdomar som ställde till "karriären", men några framgångar blev det ju på tävlingsplanerna. Han var mycket lovande som junior och unghund på utställning, men hans stora hudkostym och halsskinn blev med tiden ett hinder för mer framskjutna placeringar; han vann dock några CK och cert. Höjdpunkten nåddes när han deltog i sin fars avelsgrupp på Stora Stockholmsutställningen, där gruppen placerades som BIS-3!


Våren 2006 ovan, nedan våren 2010.





I lydnaden tog han LP i klass 1 på tre starter, och i klass 2 nådde vi som bäst andra pris. I jaktliga sammanhang hade Emil ett väldigt fint fältsök, men tyckte att själva apporteringen var ganska onödig, så vi kom aldrig till start på jaktprov.

Emils bästa hobby var fiske med metspö! Han älskade att sitta på bryggan på landet och titta på flötet, och när det blev napp blev han helt överlycklig! Fisken skulle dödas omedelbart så att man snabbt kunde kasta ut linan igen, för det var ju något magiskt spännande att glo på flötet. Han var väldigt tjatig och bestämd när det gällde fisket...

Annars fick han ofta höra "nej, fy vad du är äcklig, Emil!", för han hade en väl utvecklad aptit för allehanda snuskigheter han ansåg vara ätbart.... Men vilken fin kompis han varit! Och en fantastisk uppfostrare av valpar; det skall vara ordning och reda, men samtidigt kunde han bjuda till och vara lekfarbror. Han lekte med Messi ända till slutet; bara det är värt en guldstjärna!


Emil i förgrunden, Indi bakom och Tino 11 veckor gammal.



Tack, Emil!