Tino är glad igen!

Kan med glädje rapportera att Tinos sår verkar läka bra, och han är inte alls så besvärad längre. Han är lugnare inomhus, och nattsömnen var riktigt skaplig, även om han var superpigg kl 7.30 en söndagsmorgon... Men jag måste fortsätta med noggrann rengöring och att vara observant på förändringar. Dettta är bara dag 5 efter operationen, så ännu är inte faran över, men den första kritiska perioden är (förmodligen) över.

Vi har tagit det lugnt med all träning eftersom Tino varit så bekymrad. Men idag tyckte jag att det såg så bra ut att jag ville göra en liten träningsansats. Vi gick till kyrkans parkering, den enda vettiga "träningsplanen" på prommenadavstånd. Tino fick börja medans Emil och Messi fick sitta uppkopplade. Tino var het efter det lilla uppehållet... Han fick bara gå fotgående utan halter, han höll positionen bra men jag fick påminna om bakdelsaktionen. Messi fick göra fotingångar, och eftersom han viftade en del med frambenen blev det en del upprepningar... Messi gjorde sedan fina hopp-stå och fick börja med ett nytt moment; att backa.

Emil var lite sur, för han fick gå på prommenaden innan han fick sin middagsmat, så han talade om vad han tyckte om det. Annars var det tyst på avbytarbänken, men mycket intresserade blickar följde handlingarna. Messi studsade lite när Tino fick vissa belöningar, men han fann sig vid en lätt påminnelse.

I andra akten fick Tino göra lite småpyssel som att backa, göra lägganden på avstånd och ställanden. Messi fick avsluta med att repetera det han gjorde tidigare, samt lägganden under gång. Han gjorde jättesnabba lägganden med handtecken, men reagerade inte lika bra på röstkommandot.
Messi fick också träna på att sitta kvar. Jag hade en godis väl synlig på marken mellan oss, han fick ta godiset på klick- varsågod. Vid ett tillfälle gick det förbi en person bakom Messi, han vände huvudet maximalt för att kolla in vad som hände. När han tittat färdigt och vänt nosen mot mig fick han sitta tre sekunder innan klicket. Sjysst att han satt kvar, och att han inte "glömde bort" att vänta på klicket. När de är i den här spökåldern är det lätt att de blir lite väl impulsiva, men just här gick det bra.