Dålig mage

Den lilla busråttan har ont i magen idag... Han var helt normal i morse, men lämnade ett kladdigt visitkort på golvet under förmiddagen. När vi var på utflykt till kohagen kom det mer av den dåliga, lösa varianten; och väl hemma kräktes han flera gånger också. Nu har han fått avstå lunchmaten, men jag har fått i honom vatten med risavkok, och han har inte kräkts mer. Nu får han sova ordentligt i väntan på mer gott risavkok... Han blir säkert piggare snart, men visst blir man lite illa till mods med en magsjuk valp. De andra hundarna mår bra i magen, så det är säkert något smaskigt han har ätit utomhus.

Tino har fått ägna sig åt några sök med valpdummyn bland vassen i strandkanten, det är alltid uppskattat. Det är lättare att kasta iväg en dummy nu när han är upptagen med att leka med Messi, annars har han stenkoll på vad jag håller i.
Jag gillar valpdummyn, den är så behändig att ha i fickan, och det borde vara lite svårare att hitta den för hunden, vilket gör att de måste anstränga sig lite mer. När man sedan använder normalstora dummies blir det dubbelt så mycket vittring (i teorin...), och övningarna kanske upplevs som lättare. För Tinos del är det viktigt att överträna, detta i betydelsen att han har tränat på svårare saker än vad som krävs för en provsituation. Han är inte bäst på så kallad överföring, han måste träna mycket på samma sak i olika miljöer/ sammanhang innan han är säker på momentet. Ett exempel på det är apportering av metallapportbocken. Den är han säker på inomhus (både i hallen och vardagsrummet...), men när jag gjorde samma sak utomhus hade han ingen aning vad han skulle göra... Det är ganska komiskt, han är ju så snabbtänkt annars, men träning är väldigt situationsbundet för honom.

Jag har alltid varit aktsam på Emils vikt eftersom han har varit ett matvrak hela sitt liv i sann spanielanda. Det har varit ett evigt sjå att plocka ut det ena äckligare efter det andra ur munnen på honom; eller vad sägs om en rutten harunge, eller ett helt paket möglig korv kvarglömt på en grillplats? Han har ätit dietfoder med 8% fett sedan han var fyra år för att motverka rondören, men nu är allt annorlunda! Han har fått återgå till ett foder med hög fetthalt, han får mat tre gånger om dagen, och det i stora portioner! Helt plötsligt får han äta, jag till och med uppmuntrar till mellanmål! Måste kännas härligt efter alla år med åtstramningar! Lite plåster på såren i alla fall...